Kulturkroki

november 18, 2012

Jul i Tøyengata

Filed under: Uncategorized — stiftet @ 12:31 f m
Tags: , ,

Vår stads fäder och mödrar gör det dom kan för att vi inte skall få ett nytt museum. Och det nya året bjuder på många intressanta utmaningar för personalen. I jubeleumsåret har man så vist bestämt att vi kan klara oss med 7 miljoner midre i driftmedler. Vi skall göra mera för mindre med en kraftigt reduserad personal. Kanske vi borde har hört på Carl I Hagens råd om att låna ut hela samlingen på en gång. Då hade vi ju inte behövt använda några skattepengar alls.
jul i tøyengata

Annonser

september 23, 2012

Konst om konst

Filed under: konst,kultur — stiftet @ 11:01 e m

Vi tillbringade hela Kulturnatten på Vigelandmuseet, kanske stadens trevligaste museum, fin atmosfär och alltid glad personal. Små resurser, men ändå de som har de roligaste festerna och överraskande utställningarna. Här är några bilder från kvällen. Flera finner du på flickr, klicka på länken här bredvid om du vill kolla.
MMMM the hole Ane Lan performance Vigelandmuseet

sirkel. Ane Lan
The Hole (Ane Lan performance Vigelandmuseet)
digging a hole

young and old composer Kulturnatta Vigelandmuseet12

music in the yard
hot dogs Kulturnatta Vigelandmuseet12

hot dog. Goda korvar som värmde i höstnatten.
cold night Kulturnatta Vigelandmuseet12

Cold night
ser på konst II Høvikodden sep 12
(Høvikodden) Ser på konst.
Vi tog gratisbussen från HotelOpera en solig lördag till Henie-Onstad museet, massa fint att se och endel som var ganska tråkigt. Sonja visade en del av sin samling, feta tryck måleri och foto. Utställningen ”Modernisme machine” var väl ok men lite dryg ibland, blev väl inte helt övertygad om konceptet. Men det är ju alltid kul att se på nån som skojar lite med Picasso, Leger och Matisse.
utmattad Høvikodden sep 12
Utmattande konst
alone Høvikodden sep 12
Ensam med ryssen. Vi han också med att se Illya Kabakovs målerier en retrospektiv utställning som sträcker sig 50 åt tillbaka i tiden. Mystisk och intressant, östeuropeisk konst är ju inte alltid så lätt att tillägna sig.

Galleri Riis vernissage är ofta kul att gå på. Konst för snobbar och rikingar men lika ofta också utmanade och svårt att greppa. Riis har hur som helst stans mest blandade publik: från den riktigt välkammade och högklackade till den mer akademirufsiga uteliggarstilen. Den här gången var Håvard Homstvedt som ställda ut målerier. Jag som egentliga bara har sett hans målade bronsskulpturer förut, vackra och poetiska objekt, blev lite besviken när jag såg att det mesta var rent måleri som dessutom är ganska livlöst och kanske en smula för konceptuellt.

nice blouse Riis sept 12
snygg blus
striped hat Riis sept 12
Herr Kolverud brukar jag ofta träffa när vi är ute, han ger alltid en insiktsfull och fullständig orientering om ”scenen”. Dagen till ära iförd en ganska snygg randig mössa.

;girl with golden hair Riis sept 12
golden hair
two artist talking seariously Riis sept 12
artistpals

mars 1, 2012

LAB#1: Young’s modulus

Att rita ljud är inte lätt. För vad skall man egentligen rita? Ljudvågorna som träffar mitt öra, artisten, vad som sker inne i mig? Är det överhuvudtaget nån idé att försöka? Man hamnar lätt i en serietidnings klisché. Och det kan ju vara helt ok. Om man vill.

Jag brukar rita när jag går på en konsert. Det ger en extra dimension till upplevelsen. Skisserna är som små notis eller komihåg lappar.in the blue

Fredagen den 24 februari gick jag hörde på en ljudinstallation på Deichmansbiblioteket på Schousplats i Oslo. Fyra unga män som experimenterar med elektroniska musik. Jag märker jag värjer för att kalla det musik, det ger fel intryck, det är få toner mest ljud av saker jag aldrig hört förut. Och just det att jag aldrig hört något som ens kan likna något jag hört förut kan ju implicera två saker: min okunnighet eller att det faktiskt  är något unikt. Och det är ju kul, att det känns så unikt.

Jag egentligen fattar jag inte ett dyft  av den här typen av konst, men det är egentligen inte så farligt. Man kan uppleva saker utan att fatta. Precis som modern poesi som ofta kan vara ganska performativ är Young´s modulus ljudinstallationer både performativ och en poetisk upplevelse.

Dr Hoolbrok@

Jag sitter i relativ mörkt rum och se på fyra gestalter som knappar och rattar på sina elektroniska remedier, på väggen är det projicerat två ornamentala (den ena med ränder den andra med rutor) videofilmer. Om det jag hör på är en slags ljudbild. Det är inte kakofoniskt och det är sällan för högt och irriterande.

Untitled-11
Pojkarna gör var och sin grej utan att det blandar sig med varandra. Ljuden ligger i lager och bildar en elektronisk  hägring som hänger  i luften framför oss. Det är vilsamt men koncentrerat och jag tappar aldrig intresset. Det sker hela tiden något nytt och jag blir förväntansfull: vad kommer nu, vad skall hända?
Lightman 21

Att hör t.ex.en flaska mineralvatten genom en hydrofon är ganska speciellt. Volymen höjs och sänks och jag försöker fånga något på papper som jag knappt ser i det svaga  ljuset.

Dr Borgan

I tre timmar varar sessionen och jag har aldrig lust att gå. Young´s modilus består av två konstellationer dels Arne Borgan and Ulf Holbrook (Cloudbuilder) som jag har skrivit om förut, i tillägg kommer Martin Palmer and Arnfinn Killingtveit (TARFIELD) som är från Trondheim. Tillsammans skall de göra en serie experimentella konserter detta var den första. Jag vill gärna höra mera.

februari 6, 2012

Tegneforbundet, Riis och Stenersen. (December Januari)

På Tegenforbundet hade Stein Koksvik vernissage härom torsdagen. Det var knökafullt med folk som sörplade rödvin och beundrade de kaotiska kompositionerna som låg lite lagom utspridda i lokalen. Ledningar och ljusrör låg i staplar och trassel tillsammans med presenningar med mystiska meddelanden. Allt såg lite tafatt ut. Ganska emo och ganska rörande. Jag gillade bäst en installation av tunna plåtskenor som balanserar lite hjälplöst med gröna pappskivor högst upp. Poetiskt sa jag och det höll Stein med om. Tyvärr fick jag inte se närmare på hans teckningar som låg monterade i plastfickor på små rullbord längre in i galleriet. Det blev för varmt och stökigt, jag smög ut i kylan igen och tog bussen hem.

Tegenforbundet Koksvik The Happy Couple
Tegneforbundet Koksvik Nice Old Lady
Riis The Montypeist

Att gå på lördagsvernissage hör inte till vanligheterna för mig. På lördag är det fint att ligga hemma i soffan framför brasan och softa med lång frukost. Men den här gången klarade vi att komma ut för att se på Bård Breiviks skulpturer. Vi belönades med ett glas mousserande och fick också en närmare titt på de lite bättre bemedlade kundernas nya vinterjackor som fyllde galleriet. Vi smuttade på vårt vin och beundrade Bårds fina korgskulpturer i brons och andra spännande material. Men är inte möbelskulpturer i diabas lite väl nittitals?

Bobblejakke
Riis Breivik High Heels Diabase Table


Riis Breivik Hipster
De sista teckningarna är från OJ Ness vernissage på Riis där han visade fina men ganska flummiga rokokomålerier, teckningar och gipsgrejor staplade i plåthyllor. Jag gillar till hans utställning som nu är på Stensersenmuséet bättre. Gammalt nytt menar somliga men för mig som inte sett så mycket tidigare är det kul att att få se hans installationer och teckningar. Intressant och spännande. Gå och se den!

Riid Ness Chatting Ladies
Riis Ness

oktober 22, 2011

Lösa kanoner på Tronsmo

Filed under: Uncategorized — stiftet @ 10:39 e m

Steffen Kverneland och Lars Fiske lanserade sin nya bok Kanon 4 på Tronsmo bokhandel i Oslo den 21 Oktober. Det är alltid kul att höra på Steffen och Lars som generöst berättar om sitt arbete. För mig är det extra kul eftersom jag själv ju gillar att rita och är intresserad av liknande problemställningar. Steffen og Lars 2Kanon kids
Böckerna som är vad man kallar grafiska eftersom de har ett seriealbum format handlar mest Edvard Munch, Kurt Schwitter deras konst och liv. Men författarna är ofta med själva och man får ta del i deras sökande efter kunskap och sin besatthet av de två konstnärerna. I den här boken får man dessutom ta del i tecknarnas dödsångest och de två konstnärernas död.
I kö för signeringKanon fanJobba på pojkar!

 

Kritikvärdig konsthantverk, paneldebatt på Kunstindustrimuseet

Filed under: Uncategorized — stiftet @ 9:36 e m

Den 13 oktober var jag och hörde på en paneldebatt i Kunstindustrimuseet. Debatten eller samtalet arrangerades av Norske kunsthåndverkere och Norsk kritikerlag.Kritikkverdig kunsthåndverk # 2

De två inbjudna kritikerna besvarade frågan med att det är för liten plats och inget intresse i redaktionen för objekt och materialrelaterade konstnärliga uttryck (konsthantverk). Lars Elton som skriver i VG får sällan eller aldrig chansen att skriva kritik om utställningar där man visar sådan konst, tråkigt nog.Lars Elton

Mona Gjessing kritiker i Klassekampen svarade något likande.

Mona Gjessing
Mona Gjessing

Cecilie Skeide som inte är kritiker men kurator på Lillehammer museum  berättade att man  ändrat sin utställningsstrategi och letar nu aktivt efter intressanta konsthantverkare för utställningar. Det har varit flera sådana det senaste året; nu senaste med smyckekonstnär Sigurd Bronger.
Cecilie Skeide.
Samtidigt tror man sig se en trend i konsten som lutar mera mot uttryck som är materialrelaterade och sinnliga. Det lades också ned åtskilligt med tid på att försöka definera vad egentligen konsthantverk är. Uttrycket myntades från början för att särskilja sig från brukskonst. Den politiska betydelsen den en gång hade på 70-talet har förlorat sin betydelse.

Det är många om benet och kanske är det strategiskt oklokt att kalla det man håller på med för ”konsthantverk”, det tycker i alla fall studenterna på fakulteten för Kunstfag vid Kunsthøgskolen i Oslo där 90% hellre kallar sig för konstnärer; enligt den nytillträdda dekanen Jørn Mortensen. Man snackade lite fram och tillbaka men kom väl aldrig fram till någon konklusion om vad som borde göras för att konsthantverk skall få mera uppmärksamhet i pressen. Kanske kan vi snart sluta snacka om hur ett verk är gjort och istället försöka se efter om det verkligen är intressant?

mars 21, 2011

Dan Colen- Peanuts

Filed under: Uncategorized — stiftet @ 8:34 e m
Tags: , , , ,
Peanuts

Peanuts, the movie.

En lätt kutryggig man flanerar genom New Yorks gator ivrigt tuggande på jordnötter. Han kastar skalen ifrån sig som om han sår en åker med jordnötter.  Han går långsamt förbi hus och skulpturer ibland sitter han, ibland går han, utan att egentligen se på något. Hänger en stund utanför Guggenheimmuseet, går vidare. Duvorna pickar ivrigt i skalen som hamnar på trottoaren, en gatsopare städar upp. Man ser väldigt tydligt hur han tuggar medan han samtidigt krafsar upp nya nötter. Det ser lite maniskt ut, han kan liksom inte sluta. Ingenting verkar viktigt eller egentligen intressant. Han bara dräller omkring. Det är en lång film och jag sitter och ser på den i Anselm Kiefers blybokbibliotek på Astrup Fearnley museet.  Efter ett tag börjar jag själv känna mig som om jag är gjord av bly.  Med uppbådande av mina sista krafter släpar jag mig ut för att se på lite andra grejor han har gjort. Tror jag har fattar poängen: ”it´s just peanuts” lätt som en plätt, ganska betydelselöst, allt sammans, helt enkelt.

Don’t Judge a Book by its Cover (Another Country)

Don’t Judge a Book by its Cover (Another Country)

Jag gillar hans materialbilder. Jord på duk, skoavtryck, ser ut som om nån bara har gått ut på den stora vita duken med sina stora dojor och trampat omkring i en obegriplig koreografi.  Men det är fint. Opretansiöst. Jag kommer på mig själv med att fundera över vad som gör att en bildkonstnär till skillnad mot en konsthantverkare kan ta sig såna friheter med material. Ja, vad är det egentligen för skillnad? Bara för att du är en kool typ från Lower East Side, New York så kan du liksom bara kladda på med tuggummi, jord, färg eller till och med blommor och så göra bilder av det! Jag grubblar lite på det, en stund. Sen så tänker jag: det är fint, det är vackert och skit samma vad det är gjort av. Det är inte det som är poängen. Materialet har visst sin egna specifika kvaliteer men det är bara medel för att göra något. Jord på en vit duk är fint om man gör det riktigt. Så jag tänker inte på det längre jag bara ser på rytmen upprepningarna kontrasten på fotspåren som Dan och hans kompisar har lämnat efter sig på den vita duken. Dom hade säkert jättekul, dom skrattade och drack läsk med dom ropar uppmuntande till varandra: Awesome! Great! Step on it! Dan försöker få dom att stå stilla på duken medan han släpar den efter sig på det leriga fältet. Sen rullar han ihop dukarna och kör hem till ateljeen. Hans assistenter spikar ihop kilramar och spänner upp de stora dukarna. Dan sitter i soffan och dirigerar. Han dricker lite te och diskuterar ivrigt med sina medhjäpare som kommer med intställsamma kommentarer. Han ler och låtsas inte höra. –Den är bra, säger han och pekar på en duk med jordiga och gräsgröna fotspår, den ska med till Oslo! –Awesome! ropar assistenterna.

Dan Colen: "Nobody move, nobody get hurt" (2010)

Dan Colen: "Nobody move, nobody get hurt" (2010) photo by Oda Bhar

Jag är avundsjuk, det är så enkelt och så bra gjort. Han bara leker och har kul. Med stort allvar. Ibland målar han superrealistiskt med små magiska förändringar. Ibland bara ”bättrar” han på fula dilletantiska bilder; plötsligt blir en trists kontrastlöst naturmåleri vackert, han bara målar dit två kråkor som flyger med en banderoll emellan sig: ”fuck authoriaty” står det på den, upp och ned! Från platthet till poesi.

The Whole Enchilada

The Whole Enchilada, flagga, stång, betong

Vi är inte så många som ser på utställningen idag och man kan gå ganska ensam genom rummen studera de mödosamt målade interiörerna se på kronbladen som är utsmetade över duken, lukta på tuggummit som hänger som stora kladdar på tavlorna. Känner mig liten och gläder mig att se att man kan vara så fri i tanken. Utan ansträngning, småpotatis, ingen big deal, bara  ”peanuts”.

Peanuts 2 (video)

You made your point.

mars 7, 2011

Cloudbuilder at MU

Filed under: Uncategorized — stiftet @ 9:57 e m

Ljudet av stekt ägg strömmade ut av högtalarna. Teakradiogrammofonen hade blivit en järnspis med stekpanna utan lukt, bara ljudet. Så kommer det ett nytt ljud det pulserar och blir kakafoniskt. Jag lyssnade utan att förstå, egentligen skulle jag höra på barnradion men hade slagit på en stund för tidigt. Men istället för trallande glada barn fick jag en unik inspelning med Stockhausen från Westdeutscher Rundfunk i Köln. Det var ful otroligt ful och jag glömde det aldrig.

Arne 1

Arne

Cloudbuilder spelar ganska vacker musik inte traditionellt rytmisk och musikalisk. Mer”ljudiskt” egentligen, och ljuden som pojkarna tar fram ur sina små maccar är magiska och stämmingsfulla aldrig stojigt men ofta ihållande och intensiva. Ibland som en matta eller varm filt. Tusen miljoner ärtor som hoppar på ett glasbord, eller bara blåsande svajande. Stämmning tillstånd. Och ofta kom jag på mig med att undra, vad det var jag hörde. Vad var det? Eller det? Och det!

Arne o Ulf

Ulf

Alla grejorna och boxarna var monterade som in stor rishög det strömmade kablar och ledningar ned på golvet. Ljuset från dataskämen kasta ett vitt ljus på Ulfs brillor bakom skymtar jag ögonen som ser in i skärmen, koncentrerad. Arne håller upp en Ipad i luften.

Arne

Find the sound

Jag föröker gissa vilket ljud han gör med paddan. Men den försvinner in i något nytt som ta min uppmärksamhet. Jag hade fått ny insikt när jag gick hem senare på kvällen och kände mig upplivad. Nu är vi inte längre beroende av Westdeutscher Rundfunks studio för att få höra på märklig musik. Nu räcker det med att gå till Sound of MU. Det är bra.

Ulf und Arne

Ulf und Arne

Boy

Audience

mars 3, 2011

GAD två utställningar

Filed under: Uncategorized — stiftet @ 9:45 e m
Tags: , , , , , , , ,

Det har redan hunnit bli mars och det har redan hunnit bli ganska många vernissager som jag borde ha kollat. GAD brukar jag inte missa. Det är en generös och varm stämning på vernissagen. Alla är välkomna: De välbeställda kunderna, konst -kännare -historiker, konstnärer, akademistudenter, museumsfolk, hipsters och de vanliga snyltarna. Knut håller fina tal till konstnären och berättar för oss andra vad vi ser eller kanske inte ser. Man är trygg på ett vis, hur farliga bilder man än visar. Här några teckningar från det två senaste utställningarna;

21 januari Morten Slettemeås måleri i god ”GAD anda” kraftfulla färgrika målerier. Roligt vernissage.

Cellphone Cap painting

Cellphone, Cap

Costumers

Coustomers

Duffelboy

Duffelboy

Ladies

Ladies

Knut

Knut

Hipsters

Artisthipsters

I Mars visar man den holländska konstnären Ronald Versloot, fina målerier gå och se!

Alexandra

Alexandra

arthipster

Hipster

Young charming artist

Roland Versloot

Looking at something intersting

pointing out

Coupel

couple

hanging in

hanging in hanging out

Whats that?

What´s that?

oktober 10, 2010

Oslo Poesifestival 2010

Filed under: Uncategorized — stiftet @ 10:10 e m
Tags: , , , , , , ,

Jag var på Oslo Poesifestival den här helgen. Festivalen har flyttat kvällsverksamheten från Litteraturhuset till Caféteatret på Grønland. Det är en gammal metodistkyrka som nu är både teater och kafé. En fin lokal som jag hoppas fler upptäcker.

Dag Solstad sportkomentator

Dag Solstad presenterar Bertrand och Jørgen

Dag Solstad presenterade de två första poeterna. Bertrand Besigye och Jørgen Leth läste dikter om sport. Bertrand dikter handlade om hjältemodiga tyngdlyftare och boxare (kvinnliga) som satsar allt och vinner respekt. Jørgen läste mer lågmält om sina tillkortakommanden som cyklist och bordtennisspelare (”jag skulle ha haft en backhand också, då hade jag vunnit”).

Jørgen Leth med bok

Jørgen Leth är gammal tävlingscyklist och pingisspelare.

BERTRAND BESIGYE

Bertrand gjorde en kraftfullt uppläsning om kända och mindre kända idrottutövare

Oslo Poesifestival har i år alltså givit sig österut i Oslo. Medan katförsäljarna utanför vandrar hermåt efter dagens sträv sitter vi med fyllda glas och hör på dikter om Grønland. Detta är ett projekt som där man kan lasta ned geotaggade ljudfiler och höra på dikter som handlar om olika platser på Grønland. Torgeir Schjerven, Inger Elisabeth Hansen, Walid al-Kubaisi, Inghill Johansen, Kristine Næss og Inger Bråtveit hade fått uppdraget att skriva. En god ide som kanske inte riktigt funkade alla gånger, men det gjorde ju inte mitt tecknande hela tiden heller, därför är det bara en bild med från denna seansen: nämligen Torgeir Schjerven. Han skrev en dikt där många fruktnamn ingick.

Torgeir Schjerven läser

Torgeir läser om Grønlandstorg, som egentligen är havets botten.

Sigbjørn Skåden skriver dikter som ibland bara blir som ljudcollage (bäst när han blandar samiska och norska).

Sigbjørn Skåden

Sigbjørn läste på samiska och norska samtidigt!

Ursula Andkjær Olsen var min favorit. Hom skriver spännande dikter som inte vet var dom skall ta vägen, roliga och komplexa.

Ursukla Andkjær Olsen

Usula är en lite dam med stora dikter

Cornelius Jakhelln läste en dikt med annagram på Audun Lindholms namn från den hyllningsskrift som givits ut med anledning av hans 30-årsdag.

Cornelius Jakhelln

Cornelius läste hyllningsdikt på mobilen

Jag gillade också Cornelius fina dikter med norrönt motiv. Trots att det handlade om gudar (som borde var något allt annat än emo) är det något känsligt och skört över dom. Förövrigt kan jag rekomendera ett annat av Cornelius projekt: Sturmgeist, härlig vikingaromantik med fin blackmetall känsla!

Jo Eggen

Jo gillar stavkyrkor

Lördagskvällen avslutades med dikter om stavkyrker av Jo Eggen.

CECILIE LØVEID

Cecilie Løveid skriver fint om köttkakor och annat gott

På Litteraturhuset, dagen efter, hade vi turen att få se Jørgen Leths film ”Haiti” i sin helhet (det var meningen först med bara några klipp). Den handlar om målande konstnärer (alla självlärda) på ön och om den speciella målartraditionerna som finns där. Jørgen hade en jättesamling med haitiskt måleri, värdens största, som gick förlorad i jordbävningen. Nu är bara filmen kvar om konsten och konstnärerna.
Efter filmen hörde vi på Cecilie Løveid som skriver dikter om mat och allt möjligt annat, ganska opretansiöst och lekfullt.

Uljana Wolf.

Uljana writes in german and deusch at the same time

Den sista krokin är på Uljana Wolf som skriver både på tyska och engelska, ibland om vart annat. Hennes senaste bok heter DICHtionary och är en samling med ord och dikter om ord som är lika i engleska och tyska men som betyder helt olika saker ( de dåliga vännerna kallar hon dem). Vill du se flera bilder från festivalen kan du kolla på min flickrsida

Tack till arrangörerna av Oslo Poesifestival, ett bra kulturutbud flera borde få ta del av. Poesi är roligt att höra på, man behöver inte begripa allt, det mystiska behöver ingen förklaring, bara upplevlesen.

« Föregående sidaNästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.