Kulturkroki

mars 21, 2011

Dan Colen- Peanuts

Filed under: Uncategorized — stiftet @ 8:34 e m
Tags: , , , ,
Peanuts

Peanuts, the movie.

En lätt kutryggig man flanerar genom New Yorks gator ivrigt tuggande på jordnötter. Han kastar skalen ifrån sig som om han sår en åker med jordnötter.  Han går långsamt förbi hus och skulpturer ibland sitter han, ibland går han, utan att egentligen se på något. Hänger en stund utanför Guggenheimmuseet, går vidare. Duvorna pickar ivrigt i skalen som hamnar på trottoaren, en gatsopare städar upp. Man ser väldigt tydligt hur han tuggar medan han samtidigt krafsar upp nya nötter. Det ser lite maniskt ut, han kan liksom inte sluta. Ingenting verkar viktigt eller egentligen intressant. Han bara dräller omkring. Det är en lång film och jag sitter och ser på den i Anselm Kiefers blybokbibliotek på Astrup Fearnley museet.  Efter ett tag börjar jag själv känna mig som om jag är gjord av bly.  Med uppbådande av mina sista krafter släpar jag mig ut för att se på lite andra grejor han har gjort. Tror jag har fattar poängen: ”it´s just peanuts” lätt som en plätt, ganska betydelselöst, allt sammans, helt enkelt.

Don’t Judge a Book by its Cover (Another Country)

Don’t Judge a Book by its Cover (Another Country)

Jag gillar hans materialbilder. Jord på duk, skoavtryck, ser ut som om nån bara har gått ut på den stora vita duken med sina stora dojor och trampat omkring i en obegriplig koreografi.  Men det är fint. Opretansiöst. Jag kommer på mig själv med att fundera över vad som gör att en bildkonstnär till skillnad mot en konsthantverkare kan ta sig såna friheter med material. Ja, vad är det egentligen för skillnad? Bara för att du är en kool typ från Lower East Side, New York så kan du liksom bara kladda på med tuggummi, jord, färg eller till och med blommor och så göra bilder av det! Jag grubblar lite på det, en stund. Sen så tänker jag: det är fint, det är vackert och skit samma vad det är gjort av. Det är inte det som är poängen. Materialet har visst sin egna specifika kvaliteer men det är bara medel för att göra något. Jord på en vit duk är fint om man gör det riktigt. Så jag tänker inte på det längre jag bara ser på rytmen upprepningarna kontrasten på fotspåren som Dan och hans kompisar har lämnat efter sig på den vita duken. Dom hade säkert jättekul, dom skrattade och drack läsk med dom ropar uppmuntande till varandra: Awesome! Great! Step on it! Dan försöker få dom att stå stilla på duken medan han släpar den efter sig på det leriga fältet. Sen rullar han ihop dukarna och kör hem till ateljeen. Hans assistenter spikar ihop kilramar och spänner upp de stora dukarna. Dan sitter i soffan och dirigerar. Han dricker lite te och diskuterar ivrigt med sina medhjäpare som kommer med intställsamma kommentarer. Han ler och låtsas inte höra. –Den är bra, säger han och pekar på en duk med jordiga och gräsgröna fotspår, den ska med till Oslo! –Awesome! ropar assistenterna.

Dan Colen: "Nobody move, nobody get hurt" (2010)

Dan Colen: "Nobody move, nobody get hurt" (2010) photo by Oda Bhar

Jag är avundsjuk, det är så enkelt och så bra gjort. Han bara leker och har kul. Med stort allvar. Ibland målar han superrealistiskt med små magiska förändringar. Ibland bara ”bättrar” han på fula dilletantiska bilder; plötsligt blir en trists kontrastlöst naturmåleri vackert, han bara målar dit två kråkor som flyger med en banderoll emellan sig: ”fuck authoriaty” står det på den, upp och ned! Från platthet till poesi.

The Whole Enchilada

The Whole Enchilada, flagga, stång, betong

Vi är inte så många som ser på utställningen idag och man kan gå ganska ensam genom rummen studera de mödosamt målade interiörerna se på kronbladen som är utsmetade över duken, lukta på tuggummit som hänger som stora kladdar på tavlorna. Känner mig liten och gläder mig att se att man kan vara så fri i tanken. Utan ansträngning, småpotatis, ingen big deal, bara  ”peanuts”.

Peanuts 2 (video)

You made your point.

Annonser

mars 7, 2011

Cloudbuilder at MU

Filed under: Uncategorized — stiftet @ 9:57 e m

Ljudet av stekt ägg strömmade ut av högtalarna. Teakradiogrammofonen hade blivit en järnspis med stekpanna utan lukt, bara ljudet. Så kommer det ett nytt ljud det pulserar och blir kakafoniskt. Jag lyssnade utan att förstå, egentligen skulle jag höra på barnradion men hade slagit på en stund för tidigt. Men istället för trallande glada barn fick jag en unik inspelning med Stockhausen från Westdeutscher Rundfunk i Köln. Det var ful otroligt ful och jag glömde det aldrig.

Arne 1

Arne

Cloudbuilder spelar ganska vacker musik inte traditionellt rytmisk och musikalisk. Mer”ljudiskt” egentligen, och ljuden som pojkarna tar fram ur sina små maccar är magiska och stämmingsfulla aldrig stojigt men ofta ihållande och intensiva. Ibland som en matta eller varm filt. Tusen miljoner ärtor som hoppar på ett glasbord, eller bara blåsande svajande. Stämmning tillstånd. Och ofta kom jag på mig med att undra, vad det var jag hörde. Vad var det? Eller det? Och det!

Arne o Ulf

Ulf

Alla grejorna och boxarna var monterade som in stor rishög det strömmade kablar och ledningar ned på golvet. Ljuset från dataskämen kasta ett vitt ljus på Ulfs brillor bakom skymtar jag ögonen som ser in i skärmen, koncentrerad. Arne håller upp en Ipad i luften.

Arne

Find the sound

Jag föröker gissa vilket ljud han gör med paddan. Men den försvinner in i något nytt som ta min uppmärksamhet. Jag hade fått ny insikt när jag gick hem senare på kvällen och kände mig upplivad. Nu är vi inte längre beroende av Westdeutscher Rundfunks studio för att få höra på märklig musik. Nu räcker det med att gå till Sound of MU. Det är bra.

Ulf und Arne

Ulf und Arne

Boy

Audience

mars 3, 2011

GAD två utställningar

Filed under: Uncategorized — stiftet @ 9:45 e m
Tags: , , , , , , , ,

Det har redan hunnit bli mars och det har redan hunnit bli ganska många vernissager som jag borde ha kollat. GAD brukar jag inte missa. Det är en generös och varm stämning på vernissagen. Alla är välkomna: De välbeställda kunderna, konst -kännare -historiker, konstnärer, akademistudenter, museumsfolk, hipsters och de vanliga snyltarna. Knut håller fina tal till konstnären och berättar för oss andra vad vi ser eller kanske inte ser. Man är trygg på ett vis, hur farliga bilder man än visar. Här några teckningar från det två senaste utställningarna;

21 januari Morten Slettemeås måleri i god ”GAD anda” kraftfulla färgrika målerier. Roligt vernissage.

Cellphone Cap painting

Cellphone, Cap

Costumers

Coustomers

Duffelboy

Duffelboy

Ladies

Ladies

Knut

Knut

Hipsters

Artisthipsters

I Mars visar man den holländska konstnären Ronald Versloot, fina målerier gå och se!

Alexandra

Alexandra

arthipster

Hipster

Young charming artist

Roland Versloot

Looking at something intersting

pointing out

Coupel

couple

hanging in

hanging in hanging out

Whats that?

What´s that?

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.