Kulturkroki

augusti 15, 2010

Øya festivalen 2010 dag 4

Filed under: Uncategorized — stiftet @ 4:08 e m

Det blev ganska blandade upplevlser den sista dagen, från rent oväsen till mininmalistiskt gitarplink.

Pow pow perc

Pow Pow är unga och väldigt duktiga musiker

Pow Pow spelar intstrumental musik ganska koola med känsla av gammal elektronika och progg från 70 och 80-talet.

Pow pow gura

Populär gitarrist med många beundrare i publiken

Cymbals Eat Guitars är från New York. De spelar en ganska stojig och lite introvert indie med känsla av 90-talet, fint och energiskt.

Cymbal eat guitars bass and drum

Cymbals Eat Guitars Matt Whipple, Matthew Miller

Cymbals eat Guitars

Joseph D'Agostino, Brian Hamilton

Cymbal eat guitars Woa woa

Woa, woa, woa

Local Natives var populära på Øya, dom spelar en slags rytmisk californiarock med lika komplicerad stämsång som Crosby, Stills and Nash.

ååååååuuu Local Natives

Vi är från Los Angeles och det är första gången vi är i Norge, Norge är det bästa utlandet vi varit i någonsin!

Altaar är ett stojprojekt, ganska våldsamt. Kändes som att vara inne i en maskinsal som håller på att haverera. Jag klarade att släpa mig fram til scenkanten och skymtade genom röken de håriga djuren som överöste oss med kvalmande oväsen. Efter en stund skymtade jag en man som låg sammankrupen på golvet: Han slet och drog i sin Fender som långsamt föll sönder, bit för bit. Intressant att se någon klara att riva en gitarr i småstycker med bara händerna. Klubben som egentligen mest av allt är ett stor plasttält blev efter en stund outhärdlig varm och fuktig, rökmaskinen pumpade ouppörligt ut enorma mängder med rök och ibland skymtade man bara artisterna på scenen. Jag flydde tillsammans med många andra ut i friska luften jagad av Altaars ylande intstrument, en fantastisk upplevelse som jag nog aldrig kommer att utsätta mig för igen.

Altaar hearprotection

Altaar

Converge spelar hardcore eller metalcore, det finns flera märklappaer på deras musik. Jag hade aldrig egentligen hört dom innan de gick på Vikascenen och jag hörde väl inte så mycket av dom under konserten heller. Det var skandlöst dåligt ljud, synd för Convege är ett intressant band som har ett kraftfullt och våldsamt utryck. Jacob Bannon är en fantastiskt artist som jobbar hårt och dedikerat på scene. Samtidigt är han ödmjuk och tackade flera gånger under konserten för att de fick komma och för vårt stöd. Jacob är designer och gör alltid albumomslagen till bandet.

Jacob Bannon Converge

Jacob Bannon

Converge Kurt Ballou

Kurt Ballou

Oliver Sim

Oliver Sim

Romy Madley Croft XX

Romy Madley Croft

Kvällen avslutades med XX, stämningsfullt och fint. Kanske lite väl mininmalistiskt, och kanske borde de sluta mumla i mickrofonen mellan låtarna. De hade en lycklig och hängiven publik som gav respons på minst ljud ifrån scenen.

Øya var fin i år igen jag fick höra många bra band kanske Purified in Blood och Fool´s Gold var dom roligaste och mest oväntade upplevelserna. Maten var som alltid riktigt dålig, speciellt kycklinggrytan som mest likande på ”Wiskas kattmat: kyckling i gelé”utmärkte sig, økoglassen däremot var fantastisk och ytterst prisvärd! Vi överlevde och hade det fint, nästa år skall vi ha sol hela tiden, det skall bli kul!

Annonser

augusti 14, 2010

Øya 2010 dag 3

Filed under: Uncategorized — stiftet @ 11:38 f m

Dag tre började sent, vi fegade och stannade inne under det värsta skyfallet. Men sedan kom solen tillbaka. Vi drog på oss gummistövlarna rusade ned till parken och fixade precis att komma med på Die Antwoords konsert, som var formidabel (episk skulle nog nån säga), jag kommer aldrig att glömma de två sydafrikanska bengetterna som rusade omkring på scenen och lärde oss svärord på afrikaans. Exotiskt ja, men jösses för ett driv dom sparkar M.I.A s lilla rosa stjärt ända hem till England!

Die fooking Antwoord

Die fooking Antwoord

Die Antwoord 2

flickan med guldkalsongerna

Die Antwoord

pojken i tigerpyjamasen

Hörde att Die Antwoord gästade Major Lazers konsert, grämmer mig at jag inte såg den, skall visst ha varit kanon

Field Music 1

Field Music, musik för musiker

Field Music var en ny bekantskap, första gången i Norge sympatiska men ganska avanserade påminner mig om 70-talets symfonirockare, men inte så svulstigt. Bra.

Field Music

Red bass player Field music

Marina and the Diamonds ha jag sett fram emot och hon har en fantastisk röst som hon utnyttjar till fullo. Bra, men det är synd att hon inte vågade slappna av lite. Typiskt engelskt genomregiserade moves och poser, mycket smink och kostym. Men Marina var är du? Glöm idol, vi vill se hon som skrivit texterna det är mer bra nog.

Marins and the Diamond

Sweet girl

Purifide in Blood3

PiB bass player

Purifide in Blood4

Jag är så otroligt farlig grr!

Purifide in Blood1

Yeaa!

Purifide in Blood2

Playing the guitars like evil lizards

Så gick jag och kollade Purified in Blood, från Stavanger som sparkar allas arselen hårt. De är otroligt charmerande, två av pojkarna lufsar runt och grymtar ohörbart i mickarna (growling) medan de andra poserar hotfullt mot oss och låter de maskingevärs knattrande tonerna regna över oss, bastrumman slår hårt och ihållande i magen. Jag klara nästan inte andas och låter mig dras med i infernot, druknar i det våldsamam kraftfulla landskapet uppmålat av Purified in Blood. Tack pojkar jag är upplyst!

augusti 13, 2010

Øya 2010 dag 2

Filed under: Uncategorized — stiftet @ 12:19 e m

Dag två var en fin, varm och solig dag med många fina band. Kvällen fick en för mig bra avslutning med LCD-soundsystem, jag såg förstås Pavement och lite Jonsi, men LCD var den klart finaste upplevelsen, som vi avnjöt i på avstånd i ruinen tillsammans med de andra som som inte orkade stå i mängden framför scenen. Pavement konserten var egentligen en stor besvikelse otroligt dåligt ljud! Trist att Enga ofta är så dåligt ljudmässigt.

Enga LCD soundsystem

Enga LCD Soundsystem

Pavement Stephen Malkmus

American shoegazer

Men dagen började försiktigt med Kråkesølv, en fint nordnorskt shogazerband, min första riktigt stora entusiasm för dom har runnit av men absolut ett charmerande band som jag hoppas vi får höra mera av.

Shoegazer, Kråkesølv

Kråkesølv 3

Bra trummis i Kråkesølv som inte tittar i golvet

Lars Vaular var också kul att se, postiva texter och koola beats. Och dom är från Bergen fick vi reda på!

Lars Vaular 1

alle henda op i luften!

Lars Vaular4

eg er frå Bergæn

Fools Gold 4

Saxofon och afrikarytmer funkar bra

Vi såg också Fool´s Gold, som överaskade mig stort med sin stora och komplexa ljudbild, jag hoppas vi får dom tillbaka igen hit till Oslo.

Fools Gold

Melodiöst och rytmiskt, med hebreisk touch!

Against me! såg jag också, väldigt bra skatepunk, snabba riff och tuff attityd. ”We com frome a place where old folks go to die”; de är alltså från Florida och Tom Gabriel är bandets lead singer, massa utstrålning och glad i att stå på scenen.

Against Me! Tom Gabriel

Tomas Gabriel

Against Me! Warren Oakes

Warren Oaks spelar trummor, det är synd att trummisarna ofta sitter långt bak på scenen. Svårt att se dem och få rita all action.

Cumshots är hotfulla våldsamma och sjunger om allt som är onte i livet. Interessant harcorekoncept, god konst!

The Cumshots Max Cargo

Max Cargo har det inte så lätt, dricker helst ensam.

Kristoffer Schau är en potent gaphals fantastisk på scenen massa muskler och tattisar.

The Cumshots Tommy Dean

Tommy

Tommy Dean spelar bas men kan också kasta den högt upp i luften utan att tappa den, plus för snygg skinnkavaj.

augusti 12, 2010

Øya 2010 dag 1

Filed under: Uncategorized — stiftet @ 11:53 f m

Det regnade. Vi hade stövlar och sydväst. Regndropparna gjorde egna laveringar i mina bilder och pappret fick eftervart en något fuktskadat utryck. Först Thom Hell som spelar softrock och är melankolisk. Några gillar det,jag tycker det var lite väl blött, musikaliskt.

Thom Hell

Thom Hell

Mr Hell

Thom sjunger med vacker stämma, lite grann merlankoliskt.

LidoLido

LidoLido är en charmerande ung man han rappar bra och är ganska kul på scenen

Vi lyssande lite på Knut Schreiner i litteraturtältet han var inne i tältet vi stod utanför. IngridOlva var också där fast på Engascenen, vi försökte höra på Knut, han är bra på att skriva om musik i Morgonbladet. Här höll han ett entusiastikt föredrag om Iggy och the Stoges, som var kul tycker jag.

Knut kan massa om musik vi aldrig har hört, men borde ha.

Efter att alla hade gått ut av tältet, satte oss in en soffa sugande på var sin ”akademika” klubba, det var fint med en liten rast, jag satt och kikade ut på de som stod utanför och lät ölen bli tunare och tunnare.

Rain in my beer

Du kommer att se mig död för jag tar på mig en regnkappa!

Vi satt kvar en stund till och pratade så började det regna på allvar, och hela tältet blev fullt.

Regnfast i litteraturtältet

Regnfast.

Gaslight Anthem spelade på Enga och jag tog mod till mig och gick ut. Det var tur, för dom gjorde en fin konsert som kanske blev lite slappare mot slutet.

Gaslight Anthem 1

Bra sologitarr

Iggy and the Stoges var oväntat bra tidsbundna i sitt nihilistiska utryck men ändå roliga att se. Iggy gav mycket av sig själv han var väldigt glad och log och vinkade mycket till oss, mycket bättre än när han skulle var hotful och kuslig.

Iggy Pop pointing

Jag är inte så farlig som jag försöker se ut.

I wannabeyourdog

Iwannabeyourdog!

Iggy Pop

Iggy är en ganska trevlig gubbe egentligen

Blogga med WordPress.com.