Halstein Bjerke håller låda
Vi var i förra veckan i Bystyresalen i en höring som kultur og utdanningskomiteen hade ordnat. Man ville undersöka om byrådets ledare för kultur og næring hade undanhållit information om hur dålig ekonomi Munchmuseet egentligen är om man visste om hur många som egentligen skulle bli utan jobb. Fagforbundet och Forskerförbundets förtroendevalda var inkallade för att ge sin syn på saken, processen och i största allmänhet berätta om etatens tillstånd. Vilket betydde att jag tillsammans med min kollega Lars äntlikgen skulle få säga direkt till politikerna vad vi menade om deras förvaltningsansvar. Så stod jag där då i bystyretssal och fick hålla mitt inlägg. Något som jag aldrig hade kunna föreställa mig jag skulle få lov till. Jag tog tillfället i akt att göra några krokier på vår stads fäder och mödrar.
svår fråga
Venstre är inte mycket vänster,nej.
Høyre sover aldrig
Här är mitt inlägg från kvällen:
Jag har under mina 6 år som anställd och tillitsvalgt på Munchmuseet upplevt 4 direktörer och 4 omorgansieringar.
Personalen på Munch och Stenersen är, kan man säga, luttrade när det gäller förändringar och nya kvastar. Den senaste omorganiseringen är dock kanske den, som har chockat och berört oss mest. Nu skall vi, i tillägg till omorganiseringen, nedbemannas. Vi har inte budgett att betala allas löner. Svaret vad detta beror på, är olika beroende vem man frågar. Man säger det är överförbruk, för lite tillskott, felbudgettering och för höga intjäningskrav.
Men hur det än är så har museet nu ett kraftigt underskott som måste betalas.
Av oss anställda. Det är våra arbeten, vår kunskap och vår expertis som man vill offra.
Byrådsledaren sa i förra veckan: ” Alla etater måste hålla sig innanför budgettramen”
Vi är inte oeninga i detta, alla måste rätta munnen efter matsäcken. Oenigheten mellan oss och arbetsgivaren ligger i vad som kan skäras bort.
Konsekvensen av nedskärningen är stora:
Färre utställningar.
Minskad service till turister och staden inbyggare.
Mindre möjligheter till utlån till andra museer.
Altså ett kraftigt minska aktivitet både på Munch och Stenersenmuseet. Från 4 till 2 utställnigar per år på MM och från 12 till 6 utställningar på Stenersen.
Genom nedskärningen försvinner en stor del av den kompetens, kunskap och erfarenhet som museet har tillägnat sig. Istället för upptrappning mot ett nytt museum blir det nu en nedtrappning i förfallna lokaler där det rinner vatten längs väggarna och vi betalar mer än 20 miljoner kroner i hyra till vår ägare Oslo kommune.
I risikovurderingen man gjort, för nedbemaningen påpekas det stor risiko för en fösämrad och förstörd arbetmiljö. Det är stor risk för ökad sjukfrånvaro pågrund av en ökad arbetspress.
Byrådet för kultur och näring vet om allt detta. Hans svar är ”Museet må hålle seg innenfor gitte rammer”
Ingen på våra museer kommer att glömma 2013. Det var det året man valde att nedbemanna och kvitta sig med en stor del av den samlade kunskapen om Edvard Munchs arbeten och hur man tar vara på den. Det var det året man valde att hugga armar och ben av en stark och livsduglig organisation.
Man kan fråga sig: Vad vill Oslo kommune med Munchmuseet?
Fina snärtiga riff kraft i basen. Vi hojtar och applåderar. Jag ritar och broderar de fina klänningarna. ”Bent to Happend”
Kulturkroki 